Brittish fizz, English sparkling wine, The Great British Classic Method, Britagne … Ja, även om det är ett relativt ungt vinland finns redan många benämningar på mousserande vin från Storbritannien och i synnerhet England. Jag har provat en del kvalitetsvin från England, och flera har fallit mig på läppen. Kan de utmana en sådan klassisk region som Champagne? Javisst! Och låt mig förklara varför.Nu blir det babbel om bubbel, och jag ska försöka göra en lång historia kort (och helst begriplig): Engelsmännen hävdar faktiskt att de uppfann mousserande vin på det sätt som man gör champagne idag, alltså enligt traditionella metoden med en andra jäsning på flaska (det är då själva bubblorna bildas). Historieböckerna vill dock inte förenkla det såpass. Ringer namnet Dom Pérignon (1638–1715) en klocka? Han var nämligen munk i klostret i Hautvillers i Champagne, där han basade över vinodlingarna. Enligt vissa historieböcker utarbetade och förfinade han vinmakningen år efter år, till exempel hur han varsamt skulle pressa blå druvor för att få ett vin där de blå druvskalen inte gav någon färg. En varsam pressningsteknik som så småningom resulterade i ett vitt vin. Dompan (låt oss kalla honom för det) irriterade sig dock på att det ideligen uppstod små bubblor under jäsningen. Vid samma tid började engelsmännen uppskatta just bubblorna. Vinet som exporterats på fat från Frankrike till England hälldes upp på flaskor på plats, och så fort temperaturen sedan steg poffade jäsningen igång igen – men nu på flaska = bubblor skapades. Britterna lärde sig att älska detta och snart var hajpen ett faktum. Och så kom den så småningom att bli även i Frankrike. På 1700-talet blev alltså mousserande viner från Champagne the shit. Gusbourne är en producent som håller till i Kent och jobbar med de klassiska champagnedruvorna i sina mousserande viner. Min favorit? Deras Brut Reserve. Idag har engelsmännen själva en imponerande produktion av mousserande vin och ryktet om England som en bubblande nation sprider sig snabbt. I skrivande stund finns cirka 700 vingårdar i England (då inräknat allt, från extremt små vingårdar där man knappt gör vin till stora kommersiella) och närmare 200 vinerier. Samtidigt är antal buteljerade flaskor fortfarande väldigt liten i jämförelse med Champagne.Produktionen av mousserande vin är som störst i South downs, sydöstra England, där jordmånen liknar den i Champagne. De klassiska champagnedruvorna chardonnay, pinot noir och pinot meunier trivs här alldeles utmärkt. Det är inte för inte som Champagnes hotshots Pommery och Taittinger har köpt vingårdar i England… I somras njöts det utav Hambledon rosé, ett riktigt friskt och bärigt – och superhärligt – mousserande rosévin som får sommarkänslorna att bubbla.Gusbourne, Rathfinny, Hambledon, Wiston, Exton Park och Sugrue är några producenter av English sparkling som jag själv provat och gillar starkt, och flera av dessa viner finns att hitta i Systembolagets beställningssortiment. Så nästa gång du ska slå till på en flaska mousserande och väljer mellan Champagne och något annat, varför inte låta valet falla på en flaska brittiskt bubbel? Testa något nytt – och låt dig imponeras!”Men hur kan en flaska mousserande från England, som inte har någon vidare vinhistoria att skryta med, kosta lika mycket som en pava champagne?!” Jo, prissättningen är ytterst medveten – smakar det så kostar det, och idag når brittiska bubblor mycket hög kvalitet – vilket också ska synas på prislappen, argumenterar man inom den brittiska vinnäringen. Det snackas också om att England kommer att få egna indelningar vad gäller vingårdslägen framöver – liksom Frankrike, som har sina cruer och appellationer med vissa kvalitetsbeteckningar. Jag vill, innan jag pustar ut efter detta långa inlägg, tipsa om en flaska föredömligt mousserande vin som släpps i tillfälliga sortimentet på fredag (15/9) och det är Exton Park Reserve Blend 32. Det som är så roligt med det här vinet är att det består av en cuvée på 32 utvalda viner, något som bygger komplexitet i vinet. 80% är reservevin som har lagrats i Exton Parks vinkällare sedan 2011(!) Druvorna då? Det är 40% chardonnay och 60% pinot noir. Och vad smakar det? Här har vi ett riktigt syrarikt vin som kan väcka döda till liv med sina toner av pigga gröna äpplen, stjärnfrukt, färskpressad citron, vit persika och kex. Dricka nu? Korka då upp till något smörigt och krämigt, där syran kan skära igenom snackset på ett fint sätt – smörstekt levain med gott om smetana, löjrom och citronzest blir ett finfint tilltugg. Det här är också ett vin att lita på om du vill gömma och glömma en flaska eller två i några år – du kommer då bli belönad med en rundare och än mer komplex profil i detta fina exempel på vad England kan ge som vinnation.
