Häromdagen köpte vi spjälsäng och jag kände både en lättnad – och lite panik – över att tiden går så fort nu. (Eh, ja, den står i hallen i brist på plats…)Pjuh, stånk och hej. Magen växer och mitt tålamod krymper för varje dag. Dörrposter är numera en utmaning, och när jag vänder mig i sängen på natten krävs det en logistisk plan som hade imponerat på Sjöfartsverket. Inte för att jag sover, förresten. Natten består av tre delar: att hitta en ställning, att hitta en ny ställning (man ska inte sova på rygg som gravid efter vecka 28 – snyft!) och att ligga och stirra upp i taket medan någon – som bor i mig – tränar karate. Jag börjar känna mig… obekväm i min egen kropp. Och så halsbrännan. Den som tänder till i samma sekund som jag så mycket som tänker på typ tomatsås. Jag knaprar gaviscon som andra äter godis. Längtan efter att bläddra i en riktigt bra vinlista igen – och beställa något att DRICKA – är stor.Jag längtar efter att få känna mig som mig själv igen. Inte för att jag inte älskar den här lilla passageraren, jag är så otroligt nyfiken vem som huserar där inne. Men. Jag fantiserar efter att med lätthet kunna springa en femma, inte behöva däcka i en timslång powernap så fort jag kommer hem efter jobbet – eller få ångest över att jag trillat ner djupt i ännu ett gravidforum och börja oroa mig för saker som jag inte ens visste att man kunde (borde?) oroa sig för. Och ja, jag längtar efter vinet. SO SUE ME. Jag jobbar med det dagligen. Jag skriver om det hela tiden. Jag har ett helt liv som fortfarande är fyllt av flaskor, intressanta vinmöten och provningar, men just nu får jag nöja mig med att njuta på… avstånd. Det är lite som att vara laktosintolerant fromagier eller nötallergisk chocolatier. Min ”åkomma” är dock tidsbegränsad, thank god. Ikväll, efter en kvällspromenad med Betsy, stod jag i hissen och blev akut sugen på champagne. Ett glas krispig vällagrad champagne med toner av brioche, mogna äpplen, vit choklad och knäck… my god! Häromdagen stirrade jag in i vinkylen och såg mina tre flaskor Wolf & Woman Chenin Blanc. Jag blundade och fantiserade om hur jag häller upp ett varsitt glas till mig och Andreas under vår första ljuvliga date night efter bebisens ankomst – och hur vi sakta sippar och glor varandra ner i ögonbottnarna och brister ut i ett kyrkligt hallelujah. Och jag vill nästan fälla en tår när jag målar upp bilden av hur jag, efter en kylslagen vinterpromenad med barnvagnen, kommer hem en sen eftermiddag och hör musiken skvala, känner doften av matlagning och ser hur det står en flaska riktigt bra pinot noir redo att öppnas och avnjutas.Nedräkningen har definitivt börjat. Det känns så nära och så långt bort på samma gång. 👉 Vilket vin skulle vara det första ni njöt av efter en lång graviditet?
