Många mammor gör sitt yttersta, de sliter så hårt – och de förtjänar det allra, allra bästa. I vår bok ”Vin för en dålig dejt” har vi givetvis ett kapitel tillägnat mors dag – och alla mammor. Läs. Känn. Och tänk på er mamma. Kanske hon skulle tycka om att få en flaska vin med kvinnohistoria? Tips kommer nedan. Och en bild på mig och min älskade norrländska mamma, även känd som ”Boxvins-Britta” (för hur jag än försöker locka med fine wines och exklusiva flaskor från tillfälliga släpp, faller hon ändå alltid tillbaka till Foot of Africa på BiB)… Mors dagIngen har haft dig så nära hjärtat som din egen mor. Och visst kan man tänka att, herregud, behövs det verkligen en särskild kalenderdag när hon finns i mitt medvetande hela tiden? Men kanske glömmer du ändå att ringa upp när hennes namn lyser som missat samtal på displayen? Kanske råkade du snäsa till när hon av välmening ställde den där irriterande frågan en extra gång? Och kanske visar du inte lika mycket uppskattning för din mamma som hon förtjänar.För vad vore vi, och världen, utan alla dessa fantastiska, kämpande, stolta, hårt arbetande mödrar? Våra mammor som, åtminstone i våra generationer, levt med män som knappt vetat hur man kokar ett ägg, som inte lyckats hitta dammsugaren trots att den alltid stått i samma skåp, som duckat blöjbyten, som varit mer frånvarande än närvarande, som sett relationen som en serviceinrättning där maten står på bordet och de nytvättade skjortorna helt magiskt hänger strukna i garderoben.Våra mammor som tvättat såriga barnknän som skrubbats mot asfalt och sommarklippor. Som baddat svettiga feberpannor, värmt mjölk med honung och läst saga efter saga när skräcken för natten och monstren under sängen varit för stor.Våra mammor som funnits där med en tröstande famn att sjunka in i. Som torkat barnatårar över hunger och syskongnabb, och tonårstårar över förlorad och krossad kärlek.Våra mammor som fått berättigade utbrott och tvingat oss ta ansvar och agera – oavsett om det gällt att städa stökiga rum eller att mana oss till ambitioner i skola och yrkesliv – och som på samma gång haft ett sådant oändligt tålamod med alla våra tvivelaktiga livsval, alla idiotiska situationer vi försatt oss i. De som plockat upp oss ur diket när vi däckat i våra egna spyor under första fyllan, som kommit med ett glas vatten (och stålblick) när vi kommit hem lite väl runda under fötterna efter en fest. De som skickat pengar när vi bränt hela semesterkassan första kvällen. De som skällt ut oss, stöttat, peppat, lyssnat, inspirerat, engagerat, kommit med goda råd. Älskade mammor, ni ska givetvis firas, och även om vin inte på långa vägar är nog för att visa vår kärlek är det ändå ett bra sätt att börja. En skål för att ni finns, för att ni orkar. Och givetvis firar vi med stil, glam och lyx – och det med champagne från vinhus med starka kvinnor i förarsätet. Som Bollinger med Lily Bollinger i spetsen, kvinnan som blev änka, ärvde företaget och med fast hand styrde verksamheten mot storsuccé. Eller Louise Pommery på champagnehuset som bär hennes efternamn, den stora föregångaren till den torra stilen av champagne. Eller den kanske mest kända av dem alla: Madame Nicole Clicquot-Ponsardin som vid tjugosju års ålder blev den första kvinnan att driva ett champagnehus efter att hennes make hastigt gått bort. Hon bytte också snabbt namn på företaget – till Veuve Clicquot-Ponsardin (veuve betyder änka på franska) – och ja, Gula änkan har sedan dess blivit ett välkänt begrepp.Låt champagnekorkarna flyga och höj glasen tillsammans med, och för, alla våra starka mammor.