Det var inte förrän jag satt på toaletten och hörde de jazziga tonerna från Disneys Aristocats som poletten trillade ner varifrån Aristo tagit sitt namn – den stora katt-tavlan till trots. Nu när Andreas spelar teater veckans alla kvällar (typ) blir det extra roligt och mysigt och romantiskt att få tid till en date night. Hur skulle en relation överleva utan att få piffa sig fin, känna sig lite pirrig inför att mötas upp på stan och sedan dela fantastiska mat- och vinupplevelser ihop medan man smider planer och skvallrar? I fredags var det dags – och vi valde att testa ett för oss sprillans nytt hak: Aristo, inte långt från Karlaplan. Två kära på grönbete. Jag unnade mig en Amaretto sour som fördrink.Miljön var riktigt mysig – bra ljus, varken för bländande eller för mörkt. Ur högtalarna strömmade jazziga toner i pratvänlig vokym (har jag blivit en kärring om jag säger att jag avskyr för hög musik på restaurang?). Inredningen var stilsäker och snygg, och menyn och vinlistan välkurerad med elegans. Glaslistan då? Jo, den erbjöd något för alla smaker och jag startade med en jänkar-chardo till min förrätt på hummer, medan Andreas slog till på ett rosévin från Vinho verde till sin hiramasa (en sydkoreansk fisk) med ost, örter, rom och confiterad äggula. Smarrigt! Förrätten med hummer, japansk äggkräm, vit soja, koriander, gurka, sockerärta och leche de tigre på amarillo. Vårig, vacker och god! Vinlistan bjöd på klassiska ursprung. Frankrike, Italien och USA dominerade, men det fanns även några flaskor från andra håll i världen som Mallorca och Österrike.Att välja vin är alltid kul, och vi var båda inne på någon form av pinot noir eller lättare stil av syrah. Efter lite konsultation med sommelieren föll valet på en jänkar-pinot som levererade magiska droppar. Den satt utmärkt till ankan med kantarellravioli och kroppkakorna med savoykål och gräddstuvad svamp. Mmhm… Mount Eden Pinot med fem år på nacken levererade total njutning! Ankan med kantarellfylld ravioli var en höstig hit! Dessert orkade vi tyvärr inte med, då vi innan det här besöket klämt en snacksbricka för att inte dö av hunger. Synd! Men we'll be back, för det här var en trevlig överraskning i stan. Psst! Vägg i vägg hittar man också Uva vinbar och Cuculo, en restaurang med fokus på medelhavsmat. Ett litet kvarter med njutning i fokus alltså – och det tackar man aldrig nej till.
