Matthias Diether kommer ursprungligen från Tyskland och har gjort sig ett stort namn som en av de främsta kulinariska genierna i Estland.Tillbaka till Tallinn! Jag är långt ifrån klar med rapport från min resa (och är fortfarande mätt, to be honest…) Tallinn har ju länge varit en perfekt weekendstad – nära, vacker och lagom stor för att hinna med mycket på några dagar. Men efter vår senaste tripp dit skulle jag, som tidigare beskrivet, vilja lägga till ytterligare en anledning att åka: maten och drycken. För Tallinn har på allvar seglat upp som en destination för finsmakare och foodies. När Guide Michelin presenterade sin estniska upplaga för 2026 i våras var det den femte gången guiden gjorde nedslag i landet. Totalt rekommenderas nu 43 restauranger, varav hela 34 ligger i Tallinn. Sju nya restauranger tog plats i guiden och tre Tallinnkrogar fick nya Bib Gourmand-utmärkelser. Det säger en del om tempot i stadens gastronomiska utveckling. Tallinns enda tvåstjärniga restaurangHögst upp på stjärnhimlen tronar fortfarande 180° by Matthias Diether, som fick sin andra Michelinstjärna 2023 och har lyckats behålla den sedan dess. I årets guide är restaurangen fortfarande ensam i Estland om två stjärnor – medan NOA Chef's Hall behåller sin enda.Och självklart stod 180° högt upp på listan under vår Tallinntripp. Restaurangen ligger inte mitt i Gamla stan utan en liten bit utanför stadskärnan, i Port Noblessner – ett gammalt varvsområde precis vid vattnet som fått ett helt nytt liv. Här samsas numera snygga bostäder, restauranger, konst, design och Põhjala Tap Room (som vi ju också besökte!) och bryggeri. Kort sagt: det är värt att ta sig hit även om man inte har en tvåstjärnig middag inbokad. Vacker kvällsvy vid hamnen i hippa området Port Noblessner. Själva 180° ligger precis vid hamnen med utsikt över vattnet. Namnet syftar på den 180-gradiga vyn från restaurangens U-formade kökscounter, där man kan sitta och följa arbetet i köket på nära håll. Michelin beskriver Matthias Diethers matlagning som ambitiös och visuellt imponerande, med stor precision och tydliga kontraster i både smak och textur. Ja, ni fattar att vi var taggade! Fördrinken med ”snacks” gick inte av för hackor och intogs vid den mysiga lilla elden vid entrén.Det här är fine dining där det händer mycket på tallriken, men utan att det känns som att någon försöker vara avancerad bara för sakens skull. Smaker, texturer, temperaturer och detaljer är genomtänkta in i minsta lilla komponent och rätterna är lika snygga att titta på som roliga att äta. Men det som kanske överraskade mig allra mest var faktiskt det som hamnade i glasen. Guldstjärna till vinpaketetAndreas gick all in på vinpaketet och här måste jag dela ut en rejäl guldstjärna till sommelieren. För även om klassisk fine dining ofta tenderar att innebära en parad av välkända europeiska vinregioner á la ”gamla världen” fanns här betydligt mer upptäckarlust. Visst dök det upp pärlor från Italien och Frankrike, men också vin från två länder som ligger mig extra varmt om hjärtat: Portugal och Sydafrika. Det gjorde nästan ont att sätta gaffeln i denna vackra rätt med foie gras och rabarber.Bland annat serverades fantastisk chenin blanc från Alheit Vineyards i Sydafrika – en producent som är en lysande representant för den nya generationens kvalitetsviner från Kap. Alheit arbetar mycket med gamla, torrodlade bush vines och har gjort chenin blanc till något av sin paradgren. Dessutom kom det rosa bubblor från portugisiska António Maçanita i glaset som varken jag eller Andreas provat innan. Exakt sådana inslag gör ett vinpaket roligt för mig: när man får upptäcka något snarare än att bara bocka av de mest självklara adresserna. Som ett litet ätbart konstverk!Mocktailpaketet – kvällens överraskningSjälv drack jag däremot ingen alkohol den här kvällen och valde därför restaurangens mocktail pairing. Och vet ni? Det blev en av kvällens största positiva överraskningar. För ett alkoholfritt dryckespaket på den här nivån handlar inte om att få ett glas juice eller vattnigt försök till alkoholfritt vin. Dryckerna var skapade för maten och följde menyn på samma sätt som ett ambitiöst vinpaket gör. Mocktailsen serverades alla ur eleganta glas i olika form.Sötma, syra, beska, kryddighet och aromatik skiftade beroende på vad som låg på tallriken. Till vissa rätter behövdes fräschör och syra för att lätta upp fylligare smaker, till andra mer örtiga, kryddiga eller fruktiga toner som kunde möta rättens aromer. Och framför allt fanns det en vuxen smakbild och komplexitet i dryckerna som gjorde att de verkligen kändes som genomtänkta pairings, inte som alkoholfria substitut. Det här kan man kalla banankaka de luxe.Restaurangen erbjuder i dag sitt mocktailpaket sida vid sida med både klassiskt och premium vinpaket, vilket säger något om ambitionsnivån. Och här kommer ytterligare en guldstjärna från mig. För det är faktiskt inte alltid man vill eller kan dricka alkohol. Då ska man ändå kunna få hela restaurangupplevelsen – och inte känna att man missar halva nöjet bara för att det inte ligger vin i glaset. På 180° gjorde jag definitivt inte det (även om jag suktade efter Andreas vinos – litegrann…)Och 180°? Definitivt en adress att skriva högst upp på listan! Jag ÄLSKAR att det – trots att man är proppmätt – alltid finns plats för lite ”kaffegodis”.
