Igår firade jag fredag genom att bege mig ut till skärgården. Den här säsongen bland kobbar och skär sjunger verkligen på sista versen, och idag tog jag årets sista båttur (snyft) med Andreas då vi gasade iväg till gulliga Svartsö Lanthandel för att handla middag. Vi fick det bästa av två världar igår: Först sol och negroni – host – jag menar nejgroni, under sen eftermiddag. Sedan regn och På spåret framför en sprakande brasa. En nejgroni i solen värmde gott.Jag har alltid varit välsignad med bra sömn, men oh boy vad jag sover dåligt nu. Det känns som att jag har karate kid i min mage. En akrobat som övar konster. Jag börjar känna mig … sliten? Undrar i mitt stilla sinne om min plan, att jobba fram till mitten av december, kommer att hålla. Magen växer snabbt nu och jag känner mig allt mer som Obelix, ni vet fetknoppen i den tecknade serien som alltid har byxorna uppdragna över magen? That's me now. Ingenting annat än mina hutlöst fula gravidtajts känns bekvämt. RIP höststilen. Nåväl, dessa månader fram tills att jag ligger och pushar för kung och fosterland kommer att gå i en rasande fart. Och jag har flera fina målbilder att se fram emot: att vinterkura med en nyfödd bebis, det första glaset med välförtjänt vin och att kunna frossa i ost och chark igen. Nedräkningen har börjat!
