Vi närmar oss september och det är dags att göra bokslut för den här sommaren. Ljuvlig har den varit! Jag har nog aldrig känt mig så harmonisk som jag gör nu, så här i slutet av augusti? Visst, början av juni var ingen lätt match med illamående, bedövande trötthet och mycket jobb som skulle slutföras innan jag kunde checka ut för semester. Men sen när de lediga, varma, soliga dagarna kom och jag kunde slappna av och njuta av salta bad, powernaps mitt på dagen och en bebisbula som växte. Mmhm…Här kommer 10 bilder på varma minnen jag tar med mig från sommaren 2026. Sommaren inleddes med radhusrock på Lidingö där Andreas spelade med sitt gamla irländska band. Vilket ös i solnedgången! Jag hade egentligen ingen ork att åka dit, men ville så gärna visa min goda vilja för Andreas. Så jag gick runt med en alkoholfri cocktail i handen, åt en övergrillad korv och höll god min trots enormt illamående och en trötthet som nästan däckade mig totalt. Väl kämpat! Jag reste till Alsace under midsommarveckan. Jag var nygravid och det var fruktansvärt varmt. Jag smyg-googlade vilka obskyra franska ostar som var okej att äta som gravid (typ inga) och trodde, stundvis när vi stod ute i vingårdarna i stekande sol, att jag skulle både spy och svimma. Jag ville såklart inte outa att jag var preggers och lyckades söka svalkande skydd i en sval kyrka. Pjuh. En av artiklarna som kommit ut från denna resa kan du läsa här: ELLEs vinredaktör: ”Jag reste till Alsace – och upptäckte Frankrikes mest prisvärda mousserande vin” Andreas fyller år den 26 juni, en sån festlig dag att fira på, va! I år var det en fredag och han fick en pangmiddag på Svartsö krog i vanlig ordning. Jag var lite putt över att inte kunna dricka något av de goda vinerna på listan, men fuktade läpparna för en taste av det som Andreas valde. Struggle was real, för apelsinjuice är lagom kul som fördrink… Vi åkte till Languedoc och deltog på Gerard Bertrands otroligt generösa jazz- och vinfestival. Lucky bastards, är vi! Det första jag sa när jag i början av maj upptäckte att jag var på smällen var: ”Men nu kommer jag ju inte kunna dricka vin i sommar?! VI SKA JU PÅ VINFESTIVAL!” och kände mig på riktigt olycklig. Med facit i hand så har allt gått över förväntan, och jag har fortfarande kunnat prova mycket goda viner. Men visst… jag saknar salongsberusningen ibland. Skärgården, skärgården, skärgården. Och Andreas. Min älskade älskling. De mysigaste stunderna denna sommar har varit när vi dejtat på en skärgårdskrog på tu man hand eller när vi legat och glott på någon tv-serie om kvällarna. Det har kittlat i hjärtat när Andreas lagt sin hand på min mage för att känna bebisen sparka. Det gör någonting med en, och ens relation, att skapa ett liv tillsammans. Och jag är tacksam för det. Tallinn var över förväntan och en av de mysigaste weekend-resorna jag gjort på länge. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men min fördom var väl att ”det är dit glesbygdstanter åker för att gå runt i gamla stan och köpa batikfärgade sjalar”. HA! Så fel jag hade? Imponerades av hur vackert det var, vilka roliga och hippa områden som fanns och vilken imponerande mat- och dryckesscen som presenterades. Läs gärna mitt reportage: Vinredaktörens guide: 10 ställen du inte får missa i Tallinn. Hela sommaren har jag bakat min lilla bebis. Båda rutinultraljuden har sett himla bra ut och jag längtar tills jag får veta vem som växer i min mage just nu. Det sägs ju att hjärnan möbleras om när man är gravid, och jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjort de senaste månaderna. Man blir hudlös. Skör. Nervöst lagd. Ja, saker händer i kroppen som man inte kan förbereda sig på. Samtidigt är jag så tacksam över att må så pass bra som jag gör nu. Må detta hålla i sig. Inget illamående, ingen foglossning. Ingen huvudvärk. Bara lite mer trötthet – och det står man ju ut med. Med detta sagt. Livet har sina outgrundliga vägar och även om jag fnissar lite idag så är jag är fortfarande väldigt nöjd med min Expressen-krönika som jag skrev för fyra år sedan: ”Låt mig få leva mitt barnfria liv ifred”. För det finns faktiskt inget värre än andra kvinnor som, oombett, försöker värva en till mammasekten och god knows att jag kommer sakna mitt barnfria liv. Men nu testar vi det här. Vem gillar inte en utmaning?
