8 saker jag gör annorlunda sedan jag började jobba med vin

Jag har hela mitt vuxna liv jobbat som journalist. Världens roligaste jobb! Och sedan jag utbildade mig inom vin och började slira in allt mer på vinspåret har jobbet blivit ännu roligare, ännu mer utmanande – och min värld ännu större.

Snart firar jag sju år som vinjournalist i någon form. Men hur har min vinvärld breddats från glad amatör till idag? Efter många år av vinprovningar, vingårdsbesök och alldeles för många timmar med näsan i ett vinglas har en del vanor HELT KLART förändrats.

Billig champagne eller en slant extra på crémanten? Jag väljer det senare! 1. Jag beställer nästan aldrig det mest bekanta på vinlistan Förr: Riesling, sauvignon blanc och cava var det jag kände mig trygg med när den läskiga vinlistan skulle scannas. Nu: Jag letar hellre efter druvan eller området jag inte känner till. Rara neagra? Listán blanco? En portugisisk druva jag knappt kan uttala? Hit med den! Poängen: Restaurang är ett perfekt tillfälle att upptäcka nytt , särskilt om det finns en bra sommelier.

2. Jag bryr mig mycket mer om producenten än om druvan Förr: Pinot noir är ett säkert kort, jag tar det. Nu: ”Jag gillar pinot noir” säger egentligen ganska lite. Idag gör jag min research innan jag lägger pengar på ett vin – vem som gjort vinet, var druvorna vuxit och hur producenten arbetar. En skicklig producent kan få mig att beställa en druva eller region jag vanligtvis inte är särskilt förtjust i.

3. Jag dricker nästan allt vin svalare än förr Rött vin = rumstempererat är en av vinvärldens mest seglivade missuppfattningar. Ett lätt rött kan vara ljuvligt runt 12–14 grader och även fylligare röda mår ofta bra av att vara betydligt svalare än våra moderna bastuvarma vardagsrum.

Castelão är en inhemsk portugisisk druva som jag tagit till hjärtat. Den här pavan finns i tillfälligt sortiment nu. Tips! 4. Jag matchar inte längre färgen på vinet med färgen på maten Vitt till fisk och rött till kött? Nja. I dag tänker jag mer på såsen, tillagningen, syran, sältan, sötman och intensiteten. En grillad fisk med svamp och rödvinssås kan ropa efter rött, medan fläsk med citron och örter kan vara lysande till vitt.

5. Jag har blivit en vinglas-nörd Nej, man behöver inte ett separat glas för varje druva. Ett riktigt bra universalglas kommer man väldigt långt med. Däremot spelar glasets form faktiskt större roll än man kan tro, vilket jag verkligen erfarit efter alla år i vinbranschen. Att prova samma vin ur flera olika glas är idag mer regel än undantag innan jag hittar rätt matchning. Ja, det är värt all disk. Läs min artikel med tips HÄR .

6. Jag sparar inte längre de bästa flaskorna i all evighet Man köper något fantastiskt och väntar på ”rätt tillfälle”. Och plötsligt har fem år gått. Nä, numera kan jag, och min bästa vinkompanjon Andreas, öppna den där flådiga champagnen en tisdag. En gång drack vi pinot gris med ålder i sängen framför en film medan regnet smattrade mot rutan, och jag minns det med värme än idag. Ibland blir tillfället speciellt för att man öppnade flaskan – inte tvärtom.

Lyxig champagne en tisdag? Javisst! 7. Jag tittar mindre på prislappen som kvalitetsstämpel Efter att ha provat tusentals viner blir det väldigt tydligt att dyrt inte automatiskt betyder gott – och framför allt inte att du kommer tycka mer om det. Idag blir jag nästan mer exalterad av att hitta något briljant för 150–200 kronor än av att prova en prestigeflaska för 1 500.

8. Jag har slutat låtsas gilla vin jag inte gillar Förr: Litade blint på andra experter och kände mig ängslig i att gilla det som andra ”proffs” tyckte var bra. Nu: En Barolo från 70-talet som hyllas av självgoda vingubbar? Snark. Ge mig en pigg och ungdomlig Langhe Nebbiolo istället! Ja, det är bra mycket roligare med vin idag när jag är tryggare i min kunskap. Det finns en märklig föreställning om att den som ”kan vin” ska uppskatta allt som är prestigefyllt. Smaken är som baken, men idag vet jag bättre än att låta andra säga till mig vad jag ska tycka om och inte.

Min bästa partner in wine.